För mig blir psykologiska teorier och forskningsfynd mest givande om jag finner personliga sätt att relatera till dem, att förkroppsliga och besjäla dem i min egen erfarenhet. Jag har hört från en kollega om en psykiater som hon jobbade ihop med. Han har själv testat alla mediciner som han skrev ut till sina patienter, för att det var viktigt för honom att veta vad han utsätter dem för. Jag är inte säker på att jag hade gjort samma sak i hans roll, men när det kommer till terapi så känner jag att jag endast kan erbjuda mina klienter det som jag själv finner meningsfullt, hjälpsamt och inspirerande. Inte för att några andra tekniker är sämre i sig, utan för att jag är en sämre kvalificerad förmedlare av dessa. Därför använder jag mig av en hel del personliga erfarenheter från terapi och livet för att illustrera det som jag pratar om i mina texter. Jag skriver också dikter - för att jag finner terapeutiska erfarenheter djupt poetiska, och tvärtom - för att möjligheten att formulera en erfarenhet i poetisk form kan vara djupt läkande.
