Varför är terapi en kreativ process?

Att skapa förändring är för mig det ultimata syftet med terapi. Och förändring är ju något nytt, något som inte finns än och som vi behöver både visionera kring och arbeta fram. Kanske ett litet steg, men åt en annan riktning än tidigare. Ett subtilt inre skifte som gör en stor skillnad på sikt. Och för att skapa något nytt brukar våra “gamla vanliga” verktyg inte räcka till. Tankar som går runt-runt i huvudet, föreställningar om hur vi, andra och världen “är”, logiska funderingar kring vad som är möjligt och inte. Allt detta är nödvändigt och kan vara mycket sunt. Förenklat sett “bor” alla dessa aspekter av vårt inre liv i vänstra hjärnhalvan hos de flesta av oss. Vänstra hjärnhalvan ansvarar för verbalt och logiskt processande av information. Den litar på de redan befintliga strukturerna och anpassar ny information till den som redan finns. Tack vare detta har vi en sammanhängande “berättelse” om oss själva och världen, vilket onekligen är en bra sak att ha.

Om detta räckte hade du troligen löst dina utmaningar för länge sedan och inte behövde söka terapi. Lösningar på våra problem kan ju se så enkla ut. Att hitta en meningsfull aktivitet om livet känns tomt. Att prata med någon om man känner sig ensam. Att schemalägga vila om man jobbar för mycket. Men av många anledningar har du antingen redan provat liknande saker och det inte har hjälpt, eller så finns det något som hindrar dig från att göra det. Just dessa hinder är viktiga att komma i kontakt med i terapi och transformera till resurser.

Vad menar jag med detta? Jag kan ge ett exempel på en transformerande upplevelse som jag hade under en terapisession. Sessionen började med att jag skulle visualisera min nuvarande situation kring en specifik utmaning jag hade. Jag såg då mig själv som en fjäril i ett betongrum utan dörrar och fönster. Det fanns inget sätt för fjärilen att ta sig ut ur rummet och hon gjorde sönder sina vingar när hon slog sig mot väggarna. Jag kände sorg och hopplöshet över detta, situationen verkade ju vara olöslig. Min terapeut föreslog att jag skulle bjuda mina inre resurser in i detta rum. Jag älskar att bada, så jag fick upp ett minne av att simma i havet. Jag fick också ett minne av min pappa, hur han höll upp mig och hjälpte mig att klättra. Dessa minnen gav positiva känslor, men jag var fortfarande tveksam kring hur de kan hjälpa mig att förändra betongrummet som jag var i. Jag hade ändå tillit till mig själv, min terapeut och denna process, så jag fortsätte vara i känslomässig kontakt med både rummet och resurserna och tillät min andning och min kropp fyllas med dessa känslor. Efter en stund insåg jag att fjärilen hade tillräckligt med kraft för att spränga betongrummet. En del av mig tyckte att det var orealistiskt, men rummet sprängdes i min fantasi. Jag såg himmel och gröna träd utanför. Men jag visste inte vad som fanns bakom ruinerna som jag befann mig i, vilket kändes lite obehagligt. När jag vågade titta ut såg jag en massa människor som tittade på mig och applåderade. Jag kände mig stolt och stark, även om en del av mig fortfarande var skeptisk och tyckte “Vad fasan är det här…”.

Alla insikter som den här sessionen gav mig går inte att sammanfatta i ord. Jag förstod något viktigt på ett omedvetet, preverbalt sätt. Så det var helt naturligt att min logiska del var så förbluffad. Men faktum är att på bara ett par månader tog jag mig till en mycket bättre plats i den här situationen, jämfört med utgångsläget där jag var helt fast. Jag gjorde till slut allt det som jag visste att jag behövde göra, men inte kunde. Dessa steg var mycket krävande, men jag kände mig kapabel till att ta dessa. Terapisessionen som jag beskrev var förstås inte den enda faktorn som hjälpte mig, men den spelade definitivt en central roll.

Mitt exempel illustrerar en kreativ process som aktiverar hela hjärnan, inklusive de delarna som inte styrs av ord och logik (högra hjärnhalvan, förenklat sett). Dessa delar ansvarar för direkt känslomässig uppfattning, för insikt, för en känsla av “att veta utan att veta varför”. Det är tack vare de delarna konstnärer, vetenskapsmän, entreprenörer och fotbollsproffs gör sina banbrytande steg, samtidigt som att de också gör en massa av strukturerat arbete för att nå sina mål.

En kreativ process i terapi kan se ut på så många olika sätt. Mitt exempel handlade om att komma i kontakt med känslor genom visualisering samt undersöka dessa känslor somatiskt, men hjälp av kroppen och andningen. Det är mina favoritverktyg, men du kanske finner något annat mer hjälpsamt. Vi kommer att hjälpas åt med att hitta ditt sätt att komma in i ett kreativt tillstånd för att möjliggöra förändring, samtidigt som logiken, så länge du känner dig trygg med dig själv, med mig och med processen, får en möjlighet att ställa sig vid sidan, vila och muttra lite tyst: “vad är det vi håller på med”.