Till mormor - en dikt

Den här lukten som alltid fanns i ditt hem, 
så bekant, så lugn och mig så nära,
det var svårt att förstå vad den kom ifrån.
Den påminde om torkade örter
(som du aldrig har haft)
hos en häxa
(som du aldrig har varit).
Istället fanns det hjärtdroppar, kallsvett,
allergi och förhöjt blodtryck.
Väninnor som försvann en efter en
och ett "nej" som en främsta dygd
hos en kvinna.

Tack för att du genom din lukt
hittade in i min febriga kropp,
så att jag kunde känna ditt stöd
med hela min rygg.

"Du förtjäner din rätt att göra dig loss
från den skräck och sorg som vi bar med oss.
Din frihet har rötter och stam, och blad.
De som ligger i jorden skänker den kraft.
Mitt i livets skog ska du hitta fram
till alltmer av det som du redan är.
Jag är med dig, och tyngden som fanns förut
Har från bojor förvandlats till husets grund.
Här i detta hus kan vi leva fritt,
kan se färgerna bortom svart och vitt..."

Jag blev rädd förut, mormor,
när jag såg dina drag i mitt ansikte.
Nu fick jag inom mig träffa
den som så länge har varit dold.